Våg

 

 

På vårt hotellrum står det en våg.
Längst in, under hyllorna i badrummet. Jag ser den andra gången jag är därinne, och det känns som om mitt hjärta stannar ett par sekunder.


Varje gång jag går in på toaletten dallrar nerverna och jag känner mig kallsvettig. Vågen ser lika glad ut som innan, fattar inte alls att den står där och symboliserar fasa, skräck och sorgliga minnen.

När jag går ut stänger jag noggrant dörren, som för att stoppa vågen att komma med. Men nog känns det som om den flinar till mig genom nyckelhålet…

Jag frågar Fågelungen hur det känns för henne att den står där, för visst har hon sett den? Och det har hon.
Hon berättar att hon vägde sig på vidmakthållande gruppen sist, och att hon ändå vet sin vikt. Vågen kan stå där, vi är ändå bara på hotellet två dagar, så det gör inget.
Säger hon.

För mig känns det inte så. Och jag upptäcker att jag inte alls gillar vågar längre.


Vågmästarroll

 

Sa jag förresten att vi inte längre har en våg i vårt hus?
Det har vi nämligen alltid haft, och nu, när pappan försöker göra något åt sin egen vikt används den flitigt.

Ja, alltså, han använder den ett par två/tre gånger i veckan. Jag undviker den (som pesten) och systrarna vet jag faktiskt inte ens om de sett den.
Fågelungen umgås flitigt med Herr Våg har jag plötsligt förstått.

Så en dag när alla är i skolan, på sjukhus, hos kompisar och på jobbet tar jag den nya, fina vågen under armen.
Den är inte så tung, så det går fint, och bär ner den till vår stora soptunna. Lägger den försiktigt ner i tunnan, så rakt och liksom värdigt som möjligt, men långt ner.
Soppåsen jag har med mig placerar jag noggrant ovanpå. Sen stänger jag locket och tänker inte mer på saken.

Fel.
Det gör jag visst. Men jag bestämmer mig för att alla mina tankar helt enkelt får ge sig för mig.
Vi. Ska. Inte. Ha. Någon.Våg. Mer.Nånsin. I. Vårt.Hus. Ever.

Och när pappan gnäller över sin borttappade våg någon dag efter säger jag som det är och utan krusiduller. Jag berättar att vår våg har dött och aldrig mer ska komma tillbaka. Att vågar ofta är av ondo och den som vill ha en våg hädanefter i vår familj, kan ha den på jobbet eller i skolan eller vad man nu hittar på.
Inte i vårt hem, för ser jag en endaste liten en åker den ut. Bums

Han ser förvånad ut, men tänker inte ta strid. Fast jag ser att han inte håller med.
Välkommen till familjen Våglös.