Färdighetslista


Den här listan har jag stulit från Shedo. (Hoppas ok) 
Den är bra, konkret och klok. 
 
 
Färdigheter för att stå ut: 
Rabbla alfabetet baklänges
Prata för dig själv. Beskriv till exempel rummet i detalj
Ring en vän och prata om något annat, du kan till exempel be henne/honom berätta vad hon/han gjort idag
Rita av någonting i detalj
Gör hennatatueringar
Måla naglarna
Räkna upp fyra saker du ser, tre saker du hör och två saker du känner (t.ex. golvet under fötterna, bordet under händerna)
Läs en bok, tidning eller en serie
Sätt på glad, tokig musik, till exempel en barnskiva
Välj ett föremål och titta noga på hur det ser ut och känn hur det känns att ta på det
Fokusera på dina andetag. Känn dem, andas i olika hastighet, räkna andetagen
Plocka fram en fin låda och fyll den med vackra saker eller saker som betyder någonting för dig.
Städa ett litet hörn men gör det noggrant
Storstäda rummet eller huset. Hur snabbt kan du göra det?
Välj ett föremål i rummet. Undersök det omsorgsfullt och skriv en så detaljerad beskrivning du kan, inklusive vikt, storlek, form, färg, användningsområden.
Välj ett föremål, till exempel ett suddgummi och försök komma på 30 saker man skulle kunna använda det till.
Välj en sak eller en person och leta fakta om det på Internet
Använd dig av 10-minutersregeln. Bestäm dig för att du inte ska skada dig på 10 minuter. När 10 minuter har gått bestämmer du dig för 10 minuter till.
Räkna fönstren på ett stort hus, räkna spelkulor
Köp en massa indianpärlor och blanda dem i en stor burk. Sortera dem sedan medan du beskriver vilka färger de har.
Skriv av ett kapitel i en bok
Ställ dina böcker/ CD-skivor i bokstavsordning
Fantisera (till exempel om att träffa en superkändis eller om att ligga på en strand i Thailand)
Kom på så många namn du kan på en viss bokstav
 
 
Färdigheter för att få utlopp för starka känslor: 
Dansa till vild musik
Måla med röd penna där du annars skulle ha skadat dig och sätt ett plåster på
Piska mattor
Skriv av dig dina känslor, till exempel i ett mail till någon eller i en novell för dig själv
Gå ut i en skog och skriv allt vad du kan
Riv sönder en telefonkatalog i så små bitar du kan
Skriv brev till någon som gjort dig arg/ledsen, även om du inte skickar det
Lekkuddkrig med någon eller med en vägg
Riv bitar av stadig tejp
 
 
Färdigheter för att tvinga bort negativa känslor: 
Gör tvärtom. När du vill skada dig själv, gör något mysigt eller trevligt istället. Tex bada badkar eller se en film.
Se dig själv i spegeln och skriv en lista på kroppsdelar/ egenskaper du tycker bäst om hos dig själv
Köp temperafärg (flytande färg på stor tub) och stora papper. Kleta med färg.
När du förebrår dig själv eller din kropp, tänk på dem som har det värre (istället för dem som har det bättre)
Tvinga fram ett leende eller ett skratt
Trösta dig själv, tillåt dig att vara liten
Lek eller kela med dina husdjur (om du har några)
 
 
Övriga: 
Spring så snabbt du kan, så långt du orkar
Gå en promenad
Slå på en boxboll, hoppa i en säng eller annan fysisk aktivitet
Försök sova en stund.
Baka en kaka, gärna tillsammans med någon.
Om du inte kan göra något åt smärtan, bli medveten om den. Känn den fullt ut, acceptera den och kom ihåg att den inte kan skada dig.
 
 

Innan du skadar dig själv, ställ alltid dessa frågor: 
1. Vad känner jag just nu?
2. Varför känner jag som jag gör?
3. Varför vill jag skada mig själv?
4. Har jag varit med om detta tidigare? Vad gjorde jag då för att lösa situationen? Om jag inte kunde lösa den då, hur skulle jag kunna göra för att det ska bli bättre denna gången?
5. Om jag skadade mig själv nu, hur skulle det kännas?
6. Om jag skadar mig själv nu, hur kommer det då att kännas om en timme eller i morgon?
7. Finns det någonting kvar som jag kan prova innan jag skadar mig själv?
8. Vill / behöver jag verkligen skada mig själv?

Klista gärna upp frågorna på väggen över sängen/ skrivbordet eller ha en lapp i fickan! Välj också på förhand ut fem färdigheter att prova med först innan du skadar dig själv nästa gång.

 

Behöver du stöd och rådgivning? Tveka inte, kontakta oss! jour@shedo.se 
www.shedo.se

Kompisen

 


Lillasyster ringer och säger att hon ska ta med kompisen. Hon ska sova över, de tänker mysa på rummet och kolla film.
Det är ju bra. Att hon ska ta hem en kompis alltså.
Lillasyster har inte så många kompisar, och det har inte precis blivit fler under Fågelungens sjukdomsperiod.

Jag känner mig glad, vi ska ha goda vänner  på middag och se en efterlängtad film, så det är perfekt att det kommer men en kompis och lillasyster känner sig glad.

Messet kommer senare, kamraten, Stina, vill att de ska äta Mc Donalds till middag. Min yngsta undrar om jag kan lösa det? Och sen kommer en liten, vi kan kalla det beställningslista, till kvällen. Tjejerna vill ha glass, chips och läsk.
Mitt i veckan. Hm.
Plötsligt kommer jag på vem Stina är.
Hon är kompisen som haft svåra ätstörningar. Inte lika sjuk som Fågelungen, men allvarligt sjuk hon också.
Jag letar i minnet och ser framför mig en mörk tjej med bruna ögon som oftast ser ner i backen eller åt andra hållet mot det jag tittar på.
Hon har långa tunna ben och såg inte så frisk ut när jag såg henne sist.

Men vad fan då.
Det krockar i mitt huvud. Jag vill inte att Stina ska vara hos oss. Jag vill inte se Fågelungar som inte mår bra.
Jag vill inte att den här kompisen alls ska sova hos oss och kanske trigga igång något elände hos vår Fågelunge.
Jag vill att min yngsta dotter ska få ha sina kompisar och ha skoj, precis som alla andra.
Och jag vill inte ta några beslut. Alls.

Skit också.

Jag bestämmer mig för att fundera, och återkomma till mina beslut lite senare, och istället ta fatt med dagens sysslor.

S
y
s
s
l
a
r

Timmarna har gått, och jag tar tag i tankarna igen. Det känns inte alls bättre.
Det svåra är kvar, och yngsta dottern pockar på. ”Mamma?”
”Mammaaaaaa, hur blir det??”

Jag suckar och låter henne berätta för väninnan att hon är välkommen.
Ber en bön att allt ska gå bra. Stryker en hårslinga från dotterns glada ansikte och säger att det ska bli skoj att träffa hennes nya vän. 

 

 

Att gråta av lycka och sorg - Ett gästspel igen

 
Häromdagen läste jag en text som berörde mig djupt. Jag var ute med bilen, och efter att jag läst blev jag tvungen att stanna och gråta en skvätt.
Tårar av lycka, och av sorg.

Jag har bett om tillåtelse att få dela med mig av min starka dotters ord, och de kommer här:

    💖

Vattnet strilar ner över mig, och som alltid när jag duschar svävar tankarna runt  inuti huvudet. Det är konstigt hur mycket man tänker när man står i duschen, men det ger en verkligen ett slags andrum. Iallafall nu när jag inte får ångest över min kropp hela tiden.

 

Jag tänker glada tankar, vilket jag gjort väldigt mycket senaste tiden. Jag tänker på hur bra allt som är bra är, på allt mysigt och roligt som ligger framför mig. Jag är så uppslukad av tankarna att jag knappt känner av frossan och magknipet.  Och plötsligt slår just det mig; hur glad jag är. Hur bra jag ändå mår när jag inte har ångest. Hur mycket roligt som ligger framför mig. Att det inte finns något längre som otillåten mat eller styrande monster. Jag kan kliva ut ur duschen och äta vad jag vill. Exakt vad jag vill, och inget kommer hända. Jag måste inte vara utan mat resten av dagen, jag behöver inte gå utan flera dagar i sträck. Jag behöver inte gå ut och jogga eller kompensera på annat sätt. Monstret kan inte bestämma längre. Hon kan ge mig ångest, göra mig yr och svimfärdig, eller ge mig andra kroppsliga krämpor. Men det går över, och jag kommer äta oavsett. Så gör vad du vill, ätstörningsjävel.

 

Jag tänker på hur jobbigt det har varit. Jag tillåter mig att känna. Känna hur hemsk anorexian är. Hur mycket jag fått genomlida och kämpa mig igenom. Hur svårt och förfärligt det har varit att leva ett "normalt" liv i flera, flera år och vara instängd, inte få välja och styra själv. Att skiljas från de man älskar och står nära, trots att de finns precis framför en. Monstret styr kroppen och jag sitter inlåst i ett mörker inuti mig. 

 

Och när jag tillåter mig att känna allt det här, så börjar jag gråta. Först av glädje över hur bra mitt liv är och håller på att bli. Hur bra det kommer bli. Att jag kommer kunna äta och inte ha ångest. Jag kan ha ångest över vanliga saker, som alla andra. Det är ofattbart att jag knappt har panikattacker/ångestattacker längre, det är otroligt skönt. Jag kan få ordentligt med ångest, men nästan aldrig så att det blir en attack. Det betyder dock inte att ångesten är mycket svagare, utan att jag har fått hjälp så jag kan hantera allt det jobbiga och svåra bättre. Men överlag mår jag så mycket bättre, för när man svälter har man inte så mycket bra perioder. Man tror det, men det har man inte. Men jag har mycket mindre ångest nu, och oftast inte lika extremt jobbig.

 

Sen gråter jag av sorg. Över allt jag utsatts för. Att jag inte tillåtit mig att känna. Att jag levt instängd i så många år, levt i svält, blivit så misshandlad. Att jag vägt så lite utan att se det. Att jag avskytt mig själv så, och nedvärderat mig så totalt. Min stackars kropp och själ som utsatts för det här. Ingen borde få genomgå sånt här. 

Sen tänker jag att jag kan gå ut och äta vad jag vill. Och då börjar jag gråta ännu mer.

 

Nu sitter jag ute på tomten i solen. Det blåser rätt mycket, så jag kan sitta här även om jag har lite feber. Alla mina älskade vapendragare, hundarna, ligger bredvid mig. Hästarna betar utanför och jag lyssnar på musik. Min vardag är bra. 

 

Det här inlägget var svårt att skriva, jag bröt ihop när jag kom till "känna hur hemsk anorexian..". Jag förstår att många inte förstår det. Men jag gör det äntligen. Jag tycker inte synd om mig själv, men det som jag varit med om är hemskt. Denna sjukdom räknas som den näst mest svåra och kämpiga efter cancer. Den påverkar främst den sjuka så mycket, men också de runt om. Anorexia är bland, eller den, värsta psykiska sjukdomen enligt utförliga studier. Hemskt värdelös. Jag är utbränd, och måste jobba länge för att bli helt bra. Men jag har lärt mig så ofantligt mycket, och jag håller på att förändras. När man varit med om något sånthär är det som att man kommer upp till en ny nivå av förståelse som man inte ens visste fanns förut. Så jag förstår att folk inte förstår. För jag gjorde inte det heller förut. 

 

Så jag sitter på tomten och gråter med mina hundar. Och så tänker jag "jag kan gå upp och äta choklad". Jag ler, och så tränger ännu mer tårar på. Men mest av glädje.