Mer shopping

 

 

 

Vi har shoppat loss. Prylar, saker, kläder, grejer. Varit inne i den ena butiken efter den andra.
Egentligen skulle jag ha egna kläder, men det blev inte så. Vi handlade till Fågelungen systern istället.
Jag känner mig helt slut, pank och ändå ganska nöjd. Vi köpte INGET i storlek XS!

Och allt gick ganska bra, jag såg att hon hade tankar, jag hörde några allvarliga ord om kropp och size, men hon behöll lugnet och vi köpte fina kläder.

För inte så länge sedan shoppade vi också kläder, och jag minns min fågelungstunna unge där inne i provrummet. Jag minns hennes lilla kropp, och jag minns min egen ångest och sorg.
Jag hoppas vi aldrig ska shoppa så igen. 

Julklappar



Har funderat över var jag ska hitta kraft och ork att köpa julklappar. 
Julen måste jag orka med, och det kommer jag att göra. Jag har bestämt mig för att jag tänker ha roligt och njuta av den också. 
(Monstret ska INTE vinna den kampen) 

Men att ge mig ut och shoppa känns tungt, och jag vill minimera det jobbet så mycket jag bara kan.... 


Häromdagen såg jag på Frisk och Fris sida en bra sak för mig - fina smycken att köpa och på så vis slå två flugor i en smäll. 

Genom att köpa de fina sakerna den här mamman tillverkar stöder vi föreningen Frisk och Fris arbete, eftersom mycket av inkomsten skänks direkt vidare dit. 
Vi visar omvärlden att ätstörningar finns, och vi kan ge någon ett fint smycke. ♥

Ta en titt på de fina smyckena här: 
http://zengla.blogg.se/
 
 
 
 

Shopping

Idag har vi shoppat kläder. Det fick gå fort, för tiden mellan lunch och mellis är inte stor, max två timmar.
Det blir inte mycket mer än så, om man lägger in maten, tiden att äta den, eller kanske jag ska säga tvinga i sig den, och efteråt få en ångestattack.
Attacken kan komma före också, och då tar det ännu längre tid.

Så här står vi nu, i en hipp butik med musik och blinkande lampor. Fågelungen står i ett minimalt provrum och trär ännu minimalare jeans på sin fågelungstunna kropp.
Jag får kämpa med att se neutral ut och inte bryta ihop i en blöt fläck på golvet och bara låta tårarna flöda fritt.
Min lilla unge, bara en spillra av sig själv.
Det är svårt att se och ännu svårare att kämpa mot. Dagar som denna vill jag bara ge upp.

Det gör jag förstås inte, utan servar dottern med olika storlekar och modeller.
Ingen storlek är mer än XS och helst vill hon ha varma kläder. Det är juni månad och hon fryser.

Idag har vi dock turen på vår sida och många plagg slinker genom hennes kritiska blick. Flera linnen, några tröjor och hela TRE par jeans vill hon ha. Ovanligt!
Antingen gillar hon dem verkligen tänker jag, när jag hämtar nya storlekar eller färger och går fram och tillbaka, så hon får prova.
Eller så är hon utmattad efter två ångestattacker på sjukhuset och vill hem?
Vem vet...

Jag balanserar in olika Jeans modeller och tittar bort när hon skalar dem på och av. Det gör ont att se hennes tunna ben.

Fågelungen tittar upp och pladdrar belåtet. ”Mamma, de är jättefina! Kan jag verkligen få tre par?” Hon ser glad ut några sekunder och så drar en svart slöja över hennes lilla ansikte och jag frågar oroligt vad det är.
Hon hänger med huvudet och viskar tyst att det blir dyrt, för om hon ska hålla på och äta så här mycket som vi vill, så blir hon snart jättejättefet, och då måste hon ha nya byxor igen.

Jag smeker henne på kinden och viskar tillbaka, tätt intill hennes kind att vi har råd, och att vi köper nya byxor när de här gamla är slut. Oavsett orsak.