Städdag - Återblick


Jag städar huset.
Ingen är hemma, musiken är på full sprutt, solen skiner och jag känner mig full av ork.
Gnor på spisen så den blänker, torkar damm så det yr och vattnar törstiga blommor.

Sista rummet är Lillasysters.
Jag beväpnar mig med såpa, hink, aggressiv dammsugare och fast beslutsamhet, Här.ska.sorteras.Och.Tvättas.

Musiken jag satt på som stöd, kampstöd, spelar i sin ensamhet.
Jag hör den inte längre.
Mellan tonerna gnor monstret belåten och mätt.

Jag har fyllt den medhavda sopsäcken med det jag hittat i lådor och prång.
Förtioelva läskflaskor.
Oanad mängd tomma chokladprasslande papper.
Flera trötta, halvätna bullar.
Några tomma godispåsar.
Och en möglig nånting som jag inte vet vad det är.

Det dunkar i mitt huvud, och jag känner mig oändligt trött.
Jag förstår nästan att jag måste vara monstrets utvalda.
Han har byggt bo i min familj. 

Råd till närstående:


De här råden såg jag häromdagen. Kanske (troligen) har jag läst dem förut, men glömt dem. 
Det är lätt hänt, när man har ett barn som drabbats av en ätstörning har man inte alltid hjärnan och kom-i-håget med sig som ledsen och orolig mamma heller... 

Här är de iallafall, kanske någon mer än jag har nytta av dem. 

http://atstorningar.se/anhorig-till-nagon-med-en-atstorning/