Färdighetslista


Den här listan har jag stulit från Shedo. (Hoppas ok) 
Den är bra, konkret och klok. 
 
 
Färdigheter för att stå ut: 
Rabbla alfabetet baklänges
Prata för dig själv. Beskriv till exempel rummet i detalj
Ring en vän och prata om något annat, du kan till exempel be henne/honom berätta vad hon/han gjort idag
Rita av någonting i detalj
Gör hennatatueringar
Måla naglarna
Räkna upp fyra saker du ser, tre saker du hör och två saker du känner (t.ex. golvet under fötterna, bordet under händerna)
Läs en bok, tidning eller en serie
Sätt på glad, tokig musik, till exempel en barnskiva
Välj ett föremål och titta noga på hur det ser ut och känn hur det känns att ta på det
Fokusera på dina andetag. Känn dem, andas i olika hastighet, räkna andetagen
Plocka fram en fin låda och fyll den med vackra saker eller saker som betyder någonting för dig.
Städa ett litet hörn men gör det noggrant
Storstäda rummet eller huset. Hur snabbt kan du göra det?
Välj ett föremål i rummet. Undersök det omsorgsfullt och skriv en så detaljerad beskrivning du kan, inklusive vikt, storlek, form, färg, användningsområden.
Välj ett föremål, till exempel ett suddgummi och försök komma på 30 saker man skulle kunna använda det till.
Välj en sak eller en person och leta fakta om det på Internet
Använd dig av 10-minutersregeln. Bestäm dig för att du inte ska skada dig på 10 minuter. När 10 minuter har gått bestämmer du dig för 10 minuter till.
Räkna fönstren på ett stort hus, räkna spelkulor
Köp en massa indianpärlor och blanda dem i en stor burk. Sortera dem sedan medan du beskriver vilka färger de har.
Skriv av ett kapitel i en bok
Ställ dina böcker/ CD-skivor i bokstavsordning
Fantisera (till exempel om att träffa en superkändis eller om att ligga på en strand i Thailand)
Kom på så många namn du kan på en viss bokstav
 
 
Färdigheter för att få utlopp för starka känslor: 
Dansa till vild musik
Måla med röd penna där du annars skulle ha skadat dig och sätt ett plåster på
Piska mattor
Skriv av dig dina känslor, till exempel i ett mail till någon eller i en novell för dig själv
Gå ut i en skog och skriv allt vad du kan
Riv sönder en telefonkatalog i så små bitar du kan
Skriv brev till någon som gjort dig arg/ledsen, även om du inte skickar det
Lekkuddkrig med någon eller med en vägg
Riv bitar av stadig tejp
 
 
Färdigheter för att tvinga bort negativa känslor: 
Gör tvärtom. När du vill skada dig själv, gör något mysigt eller trevligt istället. Tex bada badkar eller se en film.
Se dig själv i spegeln och skriv en lista på kroppsdelar/ egenskaper du tycker bäst om hos dig själv
Köp temperafärg (flytande färg på stor tub) och stora papper. Kleta med färg.
När du förebrår dig själv eller din kropp, tänk på dem som har det värre (istället för dem som har det bättre)
Tvinga fram ett leende eller ett skratt
Trösta dig själv, tillåt dig att vara liten
Lek eller kela med dina husdjur (om du har några)
 
 
Övriga: 
Spring så snabbt du kan, så långt du orkar
Gå en promenad
Slå på en boxboll, hoppa i en säng eller annan fysisk aktivitet
Försök sova en stund.
Baka en kaka, gärna tillsammans med någon.
Om du inte kan göra något åt smärtan, bli medveten om den. Känn den fullt ut, acceptera den och kom ihåg att den inte kan skada dig.
 
 

Innan du skadar dig själv, ställ alltid dessa frågor: 
1. Vad känner jag just nu?
2. Varför känner jag som jag gör?
3. Varför vill jag skada mig själv?
4. Har jag varit med om detta tidigare? Vad gjorde jag då för att lösa situationen? Om jag inte kunde lösa den då, hur skulle jag kunna göra för att det ska bli bättre denna gången?
5. Om jag skadade mig själv nu, hur skulle det kännas?
6. Om jag skadar mig själv nu, hur kommer det då att kännas om en timme eller i morgon?
7. Finns det någonting kvar som jag kan prova innan jag skadar mig själv?
8. Vill / behöver jag verkligen skada mig själv?

Klista gärna upp frågorna på väggen över sängen/ skrivbordet eller ha en lapp i fickan! Välj också på förhand ut fem färdigheter att prova med först innan du skadar dig själv nästa gång.

 

Behöver du stöd och rådgivning? Tveka inte, kontakta oss! jour@shedo.se 
www.shedo.se

Toaletten

 


Mässhallen är stor, rymlig och nästan ljudligt full av ett enda stort eko.
Jag har varit här förut, många gånger, när jag tänker efter.

Nu är det en ny utställning, en hel annan inriktning och jag känner inte igen mig. Inte alls faktiskt.

Vi har kul, insuper luften, upplevelserna och allt det förunderliga att titta på.
Här är MASSOR att se!!

Kompisen och jag dricker kaffe, skrattar och väntar på Fågelungen som shoppar.
Allt det där kaffet vill ut och vi styr kosan mot toaletterna.
Babblar, pekar och känner hur våra ögon springer, hoppar och far över allt vi ser, längs vägen till de proppfulla toaletterna med värsta långa kön.
Det känns som om ALLA tjejer på den här mässan kissar –eller vad de nu gör på wc- hur ofta som helst och mest hela tiden. Jag flinar och puttar vänskapligt till min väninna och frågar henne hur många av hela världens kvinnor som just nu lättar på trycket, eller står i en toalettkö.
Hahaha!! Vi skrattar högt och ställer oss sist i kön. Skrattar ännu mer åt en supergullig liten kille som bara inte klarar det där med kö, och ser hur han håller sig med små händer om baken och tränger sig före alla, kastar sig in i ett bås och låser sin mamma ute. Hon står där och skäms lite, ber om ursäkt och försöker ta sig in till sin lilla bajsande son.
Han öppnar glatt när han är klar och så går de hand i hand ut och köper glass.

Vi står kvar i kön, ringlar med den i långsam takt och ser in på den tomma herrtoaletten. Ska vi gå in? Näe… Det känns lite väl vågat. Vi får vänta.
Men Guuuud vad jag hatar att vänta!!

Vi babblar lite till.
Kön smyger i sakta mak framåt. Jag undrar vad alla gör där inne? Surfar de? Vilar lite? Det tar sådan tid.
Jag vill skrika – ”KISSA OCH GÅ BARA UT!!!”
Undrar varför inte allmänna toaletter kan ha en eller ett par snabbwc:n också. För snabbkissare. In ut färdigt slut typ.
Ni vet, som en snabbkassa på ICA.

Kompisen försvinner in på en ledig nu, och snart är det min tur.
Plötsligt känner jag att någon betraktar mig och när jag vänder mig om ser jag dörren till handikapptoan.  Vi stirrar på varann.
Visst, det är en ny Mässa idag, annat tema. Men jag känner igen den.
Dörren som stängdes bakom Fågelungen och mig en gång förra året, ganska exakt för ett år sedan, och så satt vi där i timmar.
Jag satt, Fågelungen låg, satt och var fast i en ångestattack som aldrig tycktes ta slut.

Jag drar ögonen åt mig. Vill inte minnas. Vill inte känna.
Men det gör jag ju.
Dörren tycks peka på mig och hojta ”Hej! Jag minns dig, vi var ju tillsammans så länge!”
Medan mina ögon sitter som magneter på texten HANDIKAPPTOALETT hör jag det eftertänksamma minnet med ljudet av den tickande klockan.
Av människors och hundars avlägsna sorl.
Jag minns Fågelungen, så liten, så tunn, så oändligt långt borta, där inne i sig själv.
Vi två tillsammans och ändå miljarders mil från varandra.

Hennes hand i min. Kall, viljelös och utan ork.
Ögon långt borta i monstrets vilja. Hon var hans och jag nådde inte fram.

Jag minns knackandet på dörren; ”Hallåååå, hur mår du där inne? Det har varit låst länge nu. Vi öppnar och kommer in, okej?”
Fågelungens andhämtning låter i mina öron. Fast den var knappt hörbar ger den ett öronbedövande ljud i hela mitt huvud.
Obehagligt.
Jag vill inte minnas.
Det gör ont.

Jag stryker en hårslinga bakom hennes öra, lägger min tröja under hennes huvud och säger stillsamt att hon ska ta sig den tid hon behöver. Jag tar hand om det andra.
Att vi ordnar detta, att hon inte är ensam.
Gud så ensam jag känner mig!! Tårarna bankar bakom ögonlocken och jag hatar varenda millmeter av den här jävla toan.
Det gör ont i ryggen och jag mår illa.
Hör hur de knackar än mer och så klirrandet av nycklar. De bryr sig inte om att jag bett at vi ska få vara ifred.

Benen är stela när jag reser mig, låser upp och tittar ut på alla i den stora världen.
Märkligt så annorlunda det känns efter ett par timmar på en offentlig toalett. Man blir avskuren från omvärlden.
Någon rycker i handtaget, vill öppna och in.
Jag håller starkt emot.
Svarar på kaskaden av frågor.
Nej, någon här inne mår inte bra.
Nej, vi vill inte ha en ambulans.
Nej, jag vill inte att de kommer in.
Nej, jag vill inte svara på fler frågor och nej, nej, nej jag kan inte öppna dörren.
Inte än.
Nej tack, jag vill inte ha något. Fast det vill jag. Egentligen.
Jag skulle behöva en kram och en kopp te. Men det säger jag inte.
Låser om mig, oss, igen och väntar.

Småpratar med Fågelungen. Försöker hitta ord om ditt och datt. Masserar hennes rygg och ben. Smeker hennes kropp.
Kramar henne när hon sakta återvänder och håller henne hårt i handen när vi äntligen kan lämna vårt fängelse.
Huvudet stolt på halsen och möter några få blickar. Inte så många som vet hur länge vi var där inne.
Tar sikte på två stolar i kaféet och så sitter vi där ett tag.
Jag minns inte hur länge.
Men jag minns toaletten. Jag minns ljuden. Jag minns dofterna.
Jag minns tårarna och uppgivenheten och mitt magra, sjuka, eländiga och sorgsna lilla barn.

Kompisen kommer ut från toan med en smäll. Frågar om jag är klar.
Va?
Just det. Jag var kissnödig.
Svarar med ett snett leende att jag släppte förbi några som inte kunde vänta, kissar på fem röda, tvättar händer och skyndar förbi, bort från dörren.
Den vinkar och tackar för senast. Undrar varför jag är så avig.
Hjärtat bultar av minnet jag inte vill ha och kompisen frågar hur jag mår.
Jag säger att jag fick lite ont i magen. Jag flinar, fast allvarligt och tar henne under armen.
Vi går med raska steg mot shoppingen och mina ögon letar efter min starka dotter med det långa vackra håret.
Jag ser henne där hon står och pillar på några mojänger. Solen lyser in genom ett fönster och hennes gråblå glittrar av glädje och liv.
Hon visar oss vad hon handlat, vad hon vill ha och lite andra saker.

Jag håller hårt i nuet, det där förut ska inte ta min glädje.
Då var då och nu är nu.


Nu. 

Efter kvällsmaten

 

Hon skakar. Händerna darrar svagt. Men liksom starkt.. Greppet runt min hand är hårt och hon frågar flera gånger om det gör ont. Det gör inte ont.
Det är skönt.
Jag känner att hon lever!

Jag håller om henne, luktar på hennes hår. Njuter av att sitta nära. Insuper stunden av att bara vara med min dotter. monstret skriker förvisso, men det är Fågelungen som är närvarande.
För ett år sen hade jag nog blivit rädd. Inte nu.

Såklart det är inte kul att hålla om sitt barn som skakar som i frossa. Fast det är en ångestattack.
Det rycker i ben, i armar och i händer. Jag tänker att det ser ut som om hon har Parkinsson. Jag blinkar snabbt, pratar med min andning och motar bort obehaget.
Håller om Fågelungen som blundar nu, och viskar till henne att monstret skriker. monstret kastar sig av och an, svär, vrålar och sparkar.
Smeker henne på kinden och påminner henne om att hon närmar sig sitt mål, att vi väntar på henne och upprepar att hon är stark, modig och helt enkelt världens bästa.

 

Det tar tid. Jag vet det nu.
Väntar ut monstret tillsammans med Fågelungen som måste stå ut med helvetet inuti. Hon säger något jag inte hör.
Upprepar det när jag ser frågande ut och viskar det direkt i mitt öra när jag inte fattar vad hon säger.
Med en kraftansträngning mitt i ångestattacken viskar hon två gånger –till sist hör jag, men tror inte mina öron och hon får upprepa – ”Jag ska ÄTA julbord i år! Jag ska ÄTA ALLT Mamma!!”

Och jag, som älskar sommaren mest av alla årstider, njuter av sol och värme och avskyr höst, vinter och kyla mer än många kan förstå längtar plötsligt med hela mitt mammahjärta efter Vinter och JUL!
Gud så jag längtar!

Fortsätter hålla om mitt barn, delar tiden genom ångestattacken med henne, och sitter en stund efteråt också, när hon behöver pusta ut.

Den bubblande glädjen spritter vidare i min mage.
Jag längtar efter Jul.
Alldeles mitt i augusti.