Ingenting

 


Det sprakar i brasan. Elden är orangegul, varm och inbjudande. 
Slingrar sig uppåt väggarna inne i spisen, fladdrar mjukt och nästan magnetiskt. - Jag kan inte låta bli att titta.

Gungstolen står inbjudande tom, och jag drar den närmare spisen.
Sätter mig försiktigt på fällen, och utan att gunga drar jag benen upp och under mig. Välkomnar den spinnande katten att ligga i mitt knä, och hör de nöjda andetagen från Fågelungens små hundar som ligger utspridda runt mig i högar.

Jag har matat hästarna.
Jag har städat hos valparna.
Jag har ordnat huset och skjutsat lillasyster till aktiviteten.
Jag har också planerat och fått iväg döttrarna till tåget. Mot kursen de ska gå i två veckor.
Två gånger fem dagar utan att vi ses.
Så nyttigt! (Och lite läskigt)

Hon hade ångest, stress och press. Oro och tankar.
Jag förstår det.
Men det blir nog bra alltsammans. Det är bra att stå på egna ben lite och det blir toppen när hon så småningom får körkort. Om det blir inom de två veckorna, eller lite längre fram. Time will tell, men vi är på väg!
Visst låter jag positiv?
Hoppas på att smitta mig själv…

Elden blandar sig med den mjuka musiken. Längre bort hör jag klockans eftertänksamma ticktack.
Det går inte att gunga, för det ligger små hundfötter överallt, kokheta trötta kroppar, sovandes små älskade vovvar.

Jag klappar katten, njuter av hennes spinnande och känner värmen som sprider sig i och runt mig.
Jag är trött. Alltid och evigt. 
Jättetrött.

Oron, tankarna och stressen smittar, och jag andas (försöker) ut och bort den där jag sitter i gungstolen med katten i famnen.
Funderar på vad jag ska äta till middag, men beslutar mig för att bara lyssna till Enya som lika långsamt fyller vardagsrummet med njutbart ljud.

Jag är ensam hemma.
Många timmar. Ovanligt, ovant och jag vet inte helt vad jag ska göra med tiden som bara är min?

Planerade att städa, sortera, skriva viktiga saker och vara produktiveffektiv och hejsan svejsan.

Jag sitter lugnt vidare, musiken har lagom volym och gungstolen är skön.
Mina ögon följer den orangeguldgula elden och timmarna går. Det känns ovant förbjudet.
Och underbart skönt.

Jag gör ingenting helt enkelt.