Blå Himmel

 

 

Ute skiner solen, himlen är blå och höstens fräscha luft blåser i löven, biter lite i mina kinder och känns behaglig i varje andetag. Jag kan andas!

En annan mamma och Åsa, som brukar skriva i mina kommentarer har uppmuntrat mig att ta en dag i sänder, och deras tankar är nog kloka.
Idag är en sådan dag. En dag i sänder dag.

Jag har bestämt mig för att njuta, det var så länge sedan att jag nästan glömt hur man gör. Hur njuter man? Jag ser ena hunden göra krumbuktsprång över ängen, busa med sin kompis, och jag drar på munnen. Kanske inte skrattar precis, men jag känner mig lite glad.
Det är förstås en bra dag idag. Fågelungen mår bra, hon har ätit, pratat och varit på gott humör. Men det är också så att solen skiner, hösten har kommit och bjuder på de vackraste av färger.

Och på himlen ser jag dessutom en strimma av hopp. 
 
 
 

Krig

 

 

 

Krig kostar.
Speciellt om man vill vinna.
Vad vår objudna gäst slåss om vet jag inte, men för mig gäller liv eller död. Att han ska bort bestämde jag mig för direkt jag fick reda på hans existens.

Han slåss och vi slåss.
Vad hans krig kostar honom vet jag inte. Men jag vet att jag nu fått börja betala mitt pris.

Hm, vad sade läkaren nu; En hårsmån från utbränd – rätt in i väggen, näsblod ett par gånger i veckan, långt gången magkatarr och oftare huvudvärk än inte.
Trött, mer allvarlig än glad och orken är helt på glid.

Hursomhelst – jag v-ä-g-r-a-r tappa orken.
Tog en funderare på mina vänner som gått in i den där väggen. Jag har nog aldrig förstått vitsen med att knalla in i väggar, kan man inte försöka gå en annan väg, gå runt om liksom?
Nu när jag är så nära så jag kan känna lukten av murbruket från den förstår jag mer vad de andra har pratat om. Jag förstår till fullo om jag ska vara ärlig.

I alla fall. Jag vägrar.
Jag ska.inte.in.i.den.där.väggen.under.några.villkors.vis. NEJ.

Besök hos teraputen (som också har lärt mig några bra andningsövningar)
Besök hos läkaren (som bidragit med medicin mot onda magar)
Besök hos tandläkaren (som sade att jag lever under stress, för det kunde han se på mina tänder?? Och ja, jag kollade, han var inte släkt med Saida)
Besök på affären (köpt bra musik, göra sig fin saker och lite annat smått och gott)

Jag tränar på de här andningsövningarna, försöker sova allt jag kan, är ute i friska luften under dagens ljusa timmar, hamstrar må-bra-känslor när jag klappar hunden eller katten, och lyssnar till musik jag tycker om.

Och jag försöker undvika all form av stress och saker jag har svårt för. Allt för att hålla väggen stången.
So far so good, den är nära, men inte här. Och Monstret tänker jag slåss med, morgon, middag, kväll. Och när han förlorat, då ska jag sova hur länge som helst.

Fast först ska jag skratta alla skratt jag tappat. 

Läsardag

Idag har jag läst.
Lite allt möjligt och en del omöjligt. Önskat att jag visste det mesta av det jag läst innan. Eller iallafall att någon inom vården hjälpt mig med kunskap. Innan Fågelungen fick sin sjukhusplats. Att vi fick lite stöd, info och samtal. Utan Fågelungen. 

För precis som någon skriver om sig själv var det för oss.
När vi väl fick hjälp blev allt värre, det exploderade. Inom Fågelungen, utanpå henne, i familjen, inom hennes ätande (brist på att äta)och hälsomässigt. Och då menar jag inte bara Fågelungens hälsa. Ätstörningar påverkar alla i en familj, jag skulle önska jag kunde skriva "på gott och ont", men det blir nog bara mest på ont. 
 

http://www.atstorning.se/behandling-2/sa-blev-jag-frisk/kerstin-moas-mamma/

http://www.atstorning.se/behandling-2/sa-blev-jag-frisk/moas-berattelse/

http://www.atstorning.se/behandling-2/sa-blev-jag-frisk/lindas-berattelse/

http://www.atstorning.se/behandling-2/hjalp-till-sjalvhjalp/personliga-erfarenheter-och-skonlittereratur/

http://www.atstorning.se/anhorig/anhorig-4/sjalvhjalp-och-anhoringsstod/

http://www.atstorning.se/

http://www.friskfri.se/