Sover hon, eller är hon död?

När döttrarna var nyfödda vad jag alltid rädd att de skulle dö. Sluta andas, försvinna någon annanstans, ja bara att de en dag skulle fattas mig. 

Den känslan har jag lärt mig att hantera och leva med. Som de flesta föräldrar kan jag tro. När man fått det finaste som finns i livet, det som är viktigast av allt, är man rädd att mista det. Att det ska försvinna, liksom bara vara borta.

Jag borstar tänderna, släcker och förbereder natt. Alla sover utom jag. Och katten. Hon följer mig i mina göromål, och känner min oro tror jag, för hon är snabb på foten att följa med in till dottern.
Det är andra gången i kväll, och jag bara måste kolla att hon andas.
Det gör hon. Lugna tag, öppet ansikte och en liten vovve i armkroken.
Hon är inte död. Hon sover.

Kanske jag också kan försöka sova. En liten stund bara. 

Öga för öga, tand för tand


”Det ska INTE vara mer dricka i än till strecket har jag ju sagt tusen miljoner gånger!” Fågelungen snäser irriterat och studerar glaset med juice som jag ställt fram.
Hon har just ätit och ska nu ge sig i kast med uppgiften att dricka upp det som ingår i portionen. I glaset har jag hällt kanske en halv centimeter för mycket.

Jag säger lugnt att ibland blir det fel, mitt ögonmått är inte perfekt, men hon kan ju lämna en halv centimeter om det känns viktigt för henne?
Hon ser fortfarande upprörd ut, men håller med. ”Ja, och de har sagt på kliniken att just den HÄR mängden är den jag kan dricka. Inte mer” säger hon indignerat och tittar hastigt på mig. Jag håller med, för visst ska vi hålla oss till de stipulerade måtten. Absolut.

Och så kan jag liksom inte låta bli. Det är säkert oklokt, men det bara blir så.
Jag tittar extra på hennes tallrik och påpekar att jag lagt upp en normalportion till henne. Just precis en sådan som kliniken också sagt att hon ska äta till middag. Exakt antal potatisar, exakt antal köttbullar. Exakt mängd sås och fräsch och väl anpassad sallad. I exakt mängd.
Om det nu är så viktigt att hålla sig till exakt mängd – varför har hon lämnat mat?

Dottern stirrar envetet ner i juiceglaset. Dricker hastigt upp det som är i och dukar undan med en smäll.
Hon är butter och lite sur på mig resten av kvällen. 

Vilodag

Det är helg och vi ska sköta maten själv.
Hela livet har vi haft henne och nu det känns som när hon kom ut från magen och jag nästan inte visste fram eller bak på en babyunge.
Nu vet jag knappt hur jag ska ge henne mat.